Vittrupsmannen hittades 1915 i en mosse i Danmark – men det är först nu som vi kan få reda på mer om hur hans liv sett ut.
Forskarna har kunnat kartlägga att han flyttat över ett stort geografiskt område. Han slutade sina dagar omkring 3200 f Kr med en spräckt skalle efter minst 8 slag från en klubba, och lämnades i en våtmark på norra Jylland. Innan dess hade han haft en anmärkningsvärd livsbana.
– Han kommer norrifrån, från ett relativt kallt område, och det måste varit ett kustområde eftersom maten han åt som barn kom från havet, säger arkeologen Karl-Göran Sjögren, som ingått i forskarteamet.
De tror att mannen vuxit upp i det som idag är Nordnorge. Men när han är i 18-19 års åldern hamnar han i Danmark av någon anledning. Där ändras också kosten, från fisk från havet till mat producerad från jordbruk.
– Han lever sedan i ett jordbrukarsamhälle i Danmark i 10-20 år innan han dör. Han blir faktiskt brutalt ihjälslagen, säger Karl-Göran Sjögren i ett utskick.
För att kunna kartlägga mannens liv, vad han ätit och var han bott, har forskarna analyserat tandsten från mannen. Dessutom har de gjort mätningar av olika isotoper i hans tänder och kranieben.
– På så vis har vi kunnat följa den här individens geografiska och kostmässiga utveckling från födsel till död. Såvitt vi vet är det första gången som forskare har kunnat kartlägga en persons livshistoria i så stor detalj och i ett så avlägset förflutet, säger arkeologen Anders Fischer, som ingått i det svensk-danska- teamet och är knuten till Göteborgs universitet.
Arvsmassan skilde sig markant
Studien har publicerats i PLOS ONE och är del av en större studie som nyligen publicerades i tidskriften Nature, där forskarna tittat på arvsmassa och DNA hos befolkningen i Norden under förhistorisk tid. Studien i Nature baserades på analyser av DNA och kostmarkörer från 100 tand- och benrester som hittats i Danmark. Vittrupsmannen är en av dessa 100 individer.
Anders Fischer förklarar varför arkeologerna valde att titta närmare på just hans liv:
– Hans arvsmassa skilde sig markant från resten av den danska stenåldersbefolkningen, och genetiskt var han nära släkt med samtida människor som levde på den skandinaviska halvön, i nuvarande norra Norge och Sverige. Därför valde vi att undersöka hans härkomst och livshistoria i detalj.
Forskarna har analyserat syre- och strontiumisotoper från mannens tänder. Strontium är ett mineral som finns i mat och vatten. Det tas upp i tänderna under barndomen hos människor. På så sätt har forskarna kunnat se att strontiumet hos Vittrupsmannan inte kommer från det geografiska område där han hittades död i en mosse.
Men frågan hur han hamnade i Danmark eller varför han blev ihjälslagen återstår. Här kan arkeologerna bara spekulera. Att ta sig från det som i dag är norra Norge var på stenåldern förmodligen en lång och strapatsrik resa. Att han sedan fick en brutal död kan tyda på att han offrades, enligt forskarna.
– Vittrupmannen är ett exempel på en rituell praxis som var allmän under den här tiden. Mordvapnet kan vara den lövträklubba som hittades tillsammans med honom när torvgrävare hittade hans skelett i Vittrup i norra Jylland för mer än hundra år sedan, säger arkeologiprofessor Kristian Kristiansen, projektledare för det stora forskningsprojektet The Rise II vid Göteborgs universitet där studien gjorts.
Lasse Sørensen är stenåldersexpert vid Nationalmuseet i Köpenhamn och ingår i forskarteamet. Han förklarar att det sedan tidigare finns arkeologiska bevis på kontakter mellan Danmark och norra Norge under stenåldern. Arkeologer har länge har känt till att då transporterades flintyxor, kanske exporterades de, från Danmark hela vägen upp till polcirkeln i Norge.
– Studien lägger nu till en konkret människa av kött och blod till dessa fynd, säger Lasse Sørensen.
